arrendatàrio 
ar|ren|da|tà|rio
pronuncia: /arrendaˈtarjo/
sostantivo maschile

1 diritto appaltatore

2 spregiativo sfruttatore di manodopera

  SINGOLARE PLURALE
MASCHILE arrendatario arrendatari
FEMMINILE arrendataria arrendatarie
SINGOLARE
MASCHILE arrendatario
FEMMINILE arrendataria

PLURALE
MASCHILE arrendatari
FEMMINILE arrendatarie

permalink



Sfoglia il dizionario

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

arrenarsi (v. pron. intr.)
arrenatero (s. masch.)
Arrenatero (s. masch.)
arrenda (s. femm.)
arrendamento (s. masch.)
arrendatario (s. masch.)
arrendatore (s. masch.)
arrendere (v. trans.)
arrendersi (v. pron. intr.)
arrendevolezza (s. femm.)
arreno– (pref.)
arrenoblastoma (s. masch.)
arrenogenesi (s. femm.)
arrenotochia (s. femm.)
arrenotocia (s. femm.)
arrenotoco (agg.)
arrese (agg.)


---CACHE--- 4