stranùto 
stra|nù|to
pronuncia: /straˈnuto/
sostantivo maschile

variante popolare di starnuto

  SINGOLARE PLURALE
MASCHILE stranuto stranuti
FEMMINILE
SINGOLARE
MASCHILE stranuto
FEMMINILE

PLURALE
MASCHILE stranuti
FEMMINILE

permalink


Sfoglia il dizionario

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z

stranniki (agg. e s. masc.)
strano (agg.)
stranoto (agg.)
stranutare (v. intr.)
stranutire (v. intr.)
stranuto (s. masch.)
straordinariato (s. masch.)
straordinarietà (s. femm.)
straordinario (agg. e s. masc.)
straorzare (v. intr.)
straorzare (v. trans.)
straorzata (s. femm.)
straorzato (part. pass.)
strap (s. masch.)
strapaesano 2 (agg. e s. masc.)
strapaese (s. masch.)
strapagare (v. trans.)


4